gladjeyra

Det känns så himla konstigt, jag har verkligen en eget liv här. Jag pratar med mina vänner här och har börjat lära känna dom ganska väl vissa av dom och ni har ingen aning om vilka dom är. Vi bygger upp en vardag tillsammans här och ni har den fina gamla vardagen där hemma. Helt olika. Det är verkligen att börja om på nytt. Skaffa nya vänner, en annan väg till skolan, andra klassrum, annat språk, annan mat, andra kulturer och att ta hand om sig själv till 100 procent. Men jag hoppas jag är välkommen tillbaka in i er vardag om 8 veckor. För då är allt som vanligt igen?