rädd för slutet
Jag kommer hem Linda. Biljetten är bokad den 12 mars. Frågan är hur länge jag stannar hemma. Jag älskar hemma, jag älskar mina vänner men kom igen, staden Växjö. Storgatan fram och tillbaka. Möta någon man känner i varje korsning. All gossip. Missförstå mig inte, Växjö är en bra stad, vännerna är dom finaste och bästa man bara kan tänka sig men äventyr är så mycket roligare. Att inte veta vad som händer på fredag kväll när lördag morgon startar. Att bli överraskad och glad när man träffar en person man känner på gatan, bussen och tunnelbanan. Att lära sig saker om sig själv och sin omgivning varje dag, varje sekund. Att använda ett annat språk. Att ta hand om sig själv. Att komma vilse och hitta hem. Att se saker man bara trodde va på film, både bra och dåliga. Att uppleva och njuta av livet.
Redan nu när jag är mitt uppe i mitt äventyr börjar jag söka nya. Vad sägs om att jobba på Malta i sommar kanske!? Hade ju inte suttit helt fel kan jag tycka. Eller vad som helst. Har ni något förslag, dela med er. Följ med mig. Ut i världen.
Kanske är jag bara rädd för att det roliga ska ta slut. För jag vet ju mycket väl att när jag väl kommer hem kommer jag uppskatta och tycka om allt där hemma men just nu ser jag bara Växjö som öken.
Kommentarer
Trackback
